Tro, hopp och smärta
Det hände mycket i går... massor! Min hjärna hängde inte med! I går när vi åkte hem från Malmö såg jag anteckning om att remissvar inkommit från smärtenheten och Hani Hattar att han vill att jag kommer dit igen för att hjälpa mig med min medicinering
mot smärtan. Jag pratade med ssk i Västervik som sa att jag har hög prioritet och att jag bara ska skicka in alla papper de skickade till mig. De kom i dag så de har jag fyllt i. Jag skojar inte om det var 30 papper att fylla i!! Mitt huvud var
helt slut efter. Redan innan också😂
Jag ringde även neurokirurgen i Linköping. Skulle få en tid dit i aug/sept, men eftersom sjukgymnasten avskrivit mig på grund av försämring av övningarna så fick jag tid nu den 28 aug. Nästa lördag ska jag upp till ryggkirurgiska i Strängnäs. Jag
skickade en egenvårdsbegäran dit eftersom ortopeden här bara gav mig kalla handen och vägrar ta emot mig trots mina problem. Dit fick jag en kallelse utan problem. Nu när jag är kopplad till smärtenheten kan säkert de också hjälpa till att driva på
om betalningsförbindelse om de i Strängnäs kan hjälpa mig med mina trånga spinalkanaler och alla mins db (förutom det i nacken då som Linköping ska operera). Neurologen här i Kalmar ska jag träffa den 20e. Det är hon som sköter min sjukskrivning.
Sen ringde röntgen i dag om min DT jag ska göra av lungorna och buken för att se om det finns lymfangiomatos där också som fanns i livmodern. 8.15 ska jag vara där på fredag och börja dricka vatten och undersökningen görs vid 09.
Mycket nu.. och huvudet blir sämre. Nu hjälper inte mina huvudvärkstabletter alls. Förut kunde det lindra lite, men inte längre. Det gör mig så otroligt jäkla trött😔Jag känner mig så usel. Usel mamma, usel fru, usel vän.....
Kommer jag bli bättre? Eller bara sämre? Kommer jag tillslut hamna i rullstol?
Jag är så rädd... ska jag behöva leva med denna smärtan? Eller kommer jag bli så pass bra igen att jag kan börja jobba med det jag älskar? Eller kommer jag behöva byta jobb? Till vad? Kan inte sitta längre stunder, inte stå, inget statiskt, inget
tungt, inget stressigt för huvudvärken etc. kommer jag kunna jobba igen alls?
Livet kan inte vara slut vid 35. Det är ju nu det ska börja.
I dag är jag livrädd....
😢😢😢😢
