När man går till kuratorn och pratar om spädbarnsfonden
Jag blev så oerhört glad i dag när jag kom in till kuratorn. Det första jag lägger märke till på hennes bord var att boken; en fjäril på min kofta, låg där på bordet. Det är en bok om hur det är att förlora ett syskon ur ett barns perspektiv enkelt förklarat.
Den förklarar döden på ett fint och okomplicerat sätt. Då kom vi in och börja prata om hur mycket jag brinner för att hjälpa andra föräldrar som förlorat ett barn och att mitt hjärta brinner starkt för spädbarnsfonden och mitt engagemang. Hon verkade
brinna för detta lika mycket som jag och jag tipsade om den nya boken; min änglasyster, och den skulle hon köpa! Hon visste mycket väl vad spädbarnsfonden gör och vårt engagemang och hon träffar mkt föräldrar som förlorat barn.
Ja vi pratade så klart om mig också😂 eller jag pratade nog mest😉 hon sa bara; kära du, jag vet inte vad jag ska säga! Men man behöver ju inte säga så mycket. Det var skönt att få spy ut sig all skit man bär på. Mitt nästa mål är morgondagens telefontid
med neurologen här i Kalmar. Hon som trodde jag skulle hunnit bli bedömd på dessa 4 veckor av Linköping. Jo det hade jag också hoppats, men men.
Ett utmärkt exempel på dagens tankeförvirring: hittade cornflakesen i kylen och kunde inte få fram ordet vad Johan jobbar som. Så galet pinsamt, men jag hade precis innan skojat om att jag lider av Light-afasi. Det fick hon ju se exempel på när jag satt
där som ett fån och kunde inte få fram vad min egen man arbetar med🙈
Hörde en rolig historia i dag;
Vet ni vad RKG står för?
Dyslektikernas riksförbund! 😂😂🙈 lite rå humor får avsluta dagens blogg!!
Natti natti
