Strängnäs ryggkirurgiska-besök
I går drog jag och Johan till Sthlm runt lunch helt på tu man hand. Jag hade ju ett bokat besök i dag i Strängnäs till Anna som är neurokirurg i botten. Vi passade på i går att äta lite gott och bara ta det lugnt. Man var ju dock helt färdig efter typ
4-5 timmar i bil, men det är skönt att bara få komma i väg tillsammans.
Vi bodde på downtown camper by scandic. Jättefint hotell och frukosten var kanon, men vi fick ju gå upp ganska tidigt i morse eftersom vi skulle träffa Johans farmor en sväng innan vi drog till Strängnäs. Så ingen av oss var speciellt hungrig.
Åker ni till detta hotell så måste ni åka upp till plan 9 och uppleva deras pool och takterrass. Alltså den fantastiska solnedgång vi fick se i går var magisk!! Kolla bilderna i slutet av inlägget får ni se.
Vi var och åt på ångbåtsbryggan längs med Strandvägen i gårkväll. Johan åt carpacho och sen röding till huvudrätt. Jag är ju inte så stor i maten så jag beställde rökta räkor med tillbehör. Sjukt gott var det. Rekommenderas ett besök där när
ni är i Stockholm.
Åter till dagens besök då. Strängnäsbesöket var vid 12.30. Fick fylla i massa papper om mediciner, sjukdomar etc etc. sedan blev jag hämtad av Anna som jag hade tid hos. Hon är neurokirurg samt hjärnforskare/professor på ryggmärgsskador och hjärnskador.
Först började vi med att jag fick berätta om mina problem. Hon sa ganska direkt att din grundsjukdom kan vi inte göra något åt (min ehlers danlos) och det innebär livslånga besvär för mig. Det man kan göra är att släcka bränder typ. Jag har ju accepterat
att jag kommer få leva med kronisk värk i hela mitt liv,
men jag måste få hjälp längs vägen.
Och jag vet att min EDS högst troligt kommer bli sämre med tiden, men det är bra att jag har ett arbete där jag rör mig. Dock tynga lyft etc är inte bra. Men vi har ju inga jättetunga lyft och de situationer där det förekommer lyft kan jag ju be
om hjälp.
Får jag den hjälp jag behöver och bra smärtlindring kommer jag bli som ny;)
Det gäller att hålla gnistan uppe!😂
Äsch jag ska inte sticks under stolen med att det är för jävla tufft i bland och att man har lust att självamputera sig vid midjan. Nu fungerar det ju inte riktigt så, men jag blir inte bättre för att jag lägger mig ner och dör. Nu är ju bollen i
rullning och hjälp på väg.
Tack alla för ert fina stöd. Det kommer behövas längre fram också. Dock har jag försökt berätta för Johan att en riktigt bra medicin mot mitt mående är en sööööt liten vovvebebis. Håller ni inte med???😂😂😍😍😍
Kram på er!!
