På föreläsningen pratar dom om att oro föder mer smärta. Den är så stark att man får ondare. Att ta itu med sin oro är så mycket starkare än att ta en morfintablett mot smärtan. 

Jag tror detta blev ett litet problem för mig fast åt andra hållet. Efter jag fick min diagnos och gick ner 42 kg i vikt så släppte min oro och jag märkte att jag klarade mkt och orkade mer. Så pass mkt att när jag hade SKITONT bet jag bara i hop och körde på. Jag visste ju att det "bara" handlar om överrörliga leder. I dag när jag fått veta att min rygg har massa diskbråck fattar jag ju att smärtan jag känt har ju varit för att jag bara kört på! Ingen har väl dött av lite överrörlighet!! Men hade jag vetat så hade jag lyssnat på kroppen tidigare. Vad fasen!!!!! Jäkla skit! Nu sitter jag här med pålagringar och diskbråck i ryggen. Har jag gjort permanenta skador nu? 

Lätt att vara efterklok! Titta gärna på föreläsningen. Jag önskar fler läkare visste vilket skit det är att ha denna åkomma. Jag vet att många tycker man är gnällig, men det börjar bli tufft nu. Åldern tar ut sin rätt. Ja visst 35 är ingen ålder men när musklerna jobbar tre ggr mer än för en "normal" människa så är det klart det sliter. 

Dessutom visar läkaren på föreläsningen att Arnold Chiari och EDS har ett tydligt samband. Ja varför ska det räcka med EN skitåkomma??!!!

Nu fick jag ur mig det!! Puuuhh nu känns det bättre...    

Kolla gärna filmen! Väldigt intressant. 

https://youtu.be/edLGEvekZkc