Systerdottergos och överlevnadskit

Usch vad jag sov risigt i natt. Anledningen är att katten smet ut i går kväll utan att jag märkte det förrän i natt vid 03. Hon är ett nattdjur och håller i gång på nätterna och i natt vid 3 var hon helt väck. Letade i hela lägenheten men ingen katt. Gick ut och ropade i ösregnet och typ halvstormen, men ingen katt:/ 

I morse vid 7 gick jag och öppnade köksfönstret och ropade på henne. Då hörde jag hennes skrik och hur hon kom galloperande vid kolonierna i stensbergsparken. Hon är säkert lurpassat på de små kaninerna som jämt är här i parken. Så efter hon kom in har hon bara ätit och sovit. Jädrans katt till att skrämma sin matte så!!!

Efter jag hade lämnat barnen i morse så köpte jag med lite fika och åkte ut till min lillasyster och mosters goding som var hemma sjuk med feber och snuva. Det är så mysigt att ha en sån speciell relation till henne. Jag fick ju äran att vara med när hon kom till världen. Därför känns hon lite extra viktig. Och att jag ska få vara med när hennes lillebror ska födas och bli hans gudmor är verkligen en ära. Jag längtar väldigt mycket. 

Det känns väldigt fint också att jag och min lillasyster har fått en sån fin relation. Det är 11 år mellan oss och vi har alltid varit som katt och hund.  Men inte nu. Vi har jättekul tillsammans❤️ 

I natt och i dag har värken i bäckenet och ner i benen varit väldigt jobbig. Jag hoppas natten blir ok. Pratade även med Västervik i dag om uppföljningen av arcoxia-behandlingen. Jag ska äta en vecka till och Så får vi se om vi höjer dosen och ev kompletterar med något lite starkare de ggr värken blir så här intensiv när inte så mycket hjälper:/ 

I morgon är det fredag! Då brukar jag ha Ellie hemma i den mån jag orkar. I morgon ska lilla Tuva även vara här en stund medan min syster är i skolan på föreläsning. Och vid 18 är det premiär för lilla Ellie som ska börja ridlekis hos Lovisa på Hälsogården på Öland och Alice ska rida lördagar kl 11. Gissa om jag har två helt tokiga tjejer här hemma som har nedräkning inför ridningen!

Jag önskar så kunna rida igen. Testade ju rida en lektion i höstas, men hade sååå fruktansvärt ont efter och det är inte värt det. Att kanske komma ut och skritta skulle vara lagom, men det är allt slit där omkring som jag inte skulle klara. Särskilt inte nu med min hjärna;) kratsa hovarna och böja ner huvudet ger mig ångest😂😂🥵 

kulorna sitter kvar i öronen. Jag tänker att jag låter dom sitta till lördag. Då får örat lite paus innan nästa omgång på onsdag! Är lite sugen på att testa att pierca "migränpunkten" i örat. Endel har blivit hjälpta med lite lindring. Men jag måste först avklara Linköping för vill de ha en ny MR så måste jag ju ta ut den och då växer den ju igen när den är nytagen. 

Nehe sovtajm för mig. Hoppas på en bättre natt.

Kram på er❤️❤️
(null)

(null)

(null)




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

arnoldc.blogg.se

Om att vinna kampen mot kroppen!

RSS 2.0