Besked från Linköping
Då kom äntligen det där samtalet från neurokirurgen. De hade haft NKrond i dag och kollat på mina nya bilder. Allt är oförändrat. Det visste jag ju eftersom jag sett anteckningen från min neurolog.
Lillhjärnan ligger där den ligger dvs lite nedtryckt där den inte ska vara.
Han pratade om operationen och att man är rädd att det ska bli sämre eftersom jag har Ehler Danlos syndrom. Så han ville ringa och prata med Hani Hattar på smärtkliniken i Västervik som ställde diagnosen.
Chiari är ju vanligt om man har Ehler Danlos så jag tycker det vore konstigt om det ska hindra en operation. Jag har ju inte den vaskulära formen utan den hypermobila där enbart lederna och huden är påverkade och inte den vaskulära formen där
blodkärlen är sköra. Då hade jag förstått.
Alltid ska det vara något skit. Men Hani har ju mkt erfarenhet av EDS patienter med chiari så jag håller tummarna.
Samma med diskbråcket i nacken. Nu ska jag köra övningar fram till augusti när jag ska tillbaka till neurokirurgen och ser MR likadan ut då så opererar man det.
Om de vågar känns det som....
fram tills dess är det bara att ta det lugnt och blev jag sämre så måste jag höra av mig till dom igen. Problemet är att så länge jag tar det lugnt så håller sig huvudvärken på en nivå som är hanterbar, men så fort jag anstränger mig så kommer det tryckande,
pulserande och tinnitusen brusar och pulserar i hela skallen. Och då kan det vara allt från att bara stå typ och greja med något vid diskbänken.
När kommer jag kunna jobba igen egentligen?!
Upp med hakan Elin. Det kommer bli bra... en dag kommer du må prima igen💕